De nordiska språken

De inhemska språken i Norden tillhör tre olika obesläktade språkfamiljer:

1. den germanska språkfamiljen med danska, färöiska, isländska, norska och svenska

2. den uralska med finska och samiska

3. den eskimåiska med grönländska.

Finska talas förutom i Finland även av en minoritet i Sverige, och svenska talas förutom i Sverige även av en minoritet i Finland. Samiska talas i områden i norra Norge, norra Sverige och norra Finland.

Det är här viktigt att skilja mellan nordiska språk – som är en gemensam beteckning för den nordgermanska undergruppen i den indoeuropeiska familjen: danska, svenska, norska, färöiska och isländska – och språk i Norden, som också omfattar språk både från den uraliska språkfamiljen: samiska och finska – och från den eskimåisk-aleutiska familjen: grönländska.

Svenska är ett östnordiskt språk som talas främst i Sverige och delar av Finland av drygt 9 miljoner människor. Det är ömsesidigt begripligt med två av de andra nordiska språken, danska och norska. Svenskan särskiljer sig bland annat med sin prosodi, som kan variera rätt markant mellan olika dialektområden.

Norska är ett västnordiskt språk i den germanska grenen av den indo-europeiska språkfamiljen. Talad norska och talad svenska är tämligen lätt begripliga sinsemellan, detta gäller också norska och danska men i lite mindre grad. I gengäld är skriven norska (speciellt bokmål) och danska mycket lika varandra. Norska talas av omkring 4,5 miljoner i Norge, och av omkring en miljon utanför landet.

Danska är officiellt språk i Danmark. Det talas även av cirka 50 000 personer i Sydslesvig i Tyskland, där det har status som minoritetsspråk. Danska har många dialekter, vilka skiljer sig rätt mycket sinsemellan. Uttalet av riksdanska ligger nära de dialekter som talas på Själland. Danskan, som tillhör de östnordiska språken, är nära besläktat med svenskan och norskan. Skriven danska är lätt att förstå av såväl svenskar som norrmän, där ca 90 procent av orden är igenkännbara med små stavningsskillnader. Talad danska är ofta svårare att förstå för svenskar på grund av den snabba uttalsutveckling som danskan haft under 1900-talet.

Färöiska är ett västnordiskt språk som talas av 80 000 människor, främst på Färöarna. Det har varit officiellt språk på öarna sedan 1937. Liksom isländska och har färöiskan utvecklats ur de fornnorska dialekter som de vikingatida nybyggarna, vilka främst kom från Västnorge, förde med sig. Särskilt talad färöiska kan vara svår att förstå för andra nordbor. Ögruppen ingår tillsammans med Grönland i det danska kungadömet, men är sedan 1948 självstyrande. Många färingar är också danskspråkiga, och språket innehåller många danska lånord.

Isländska är officiellt språk på Island och talas av ca 300 000 personer. Språket är ålderdomligare än de andra nordiska språken och har bevarat betydligt mer av formrikedomen. Detta beror mycket på att man efter deklarationen av en självständig republik ville återskapa det isländska språket som det hade varit före den danska ockupationen. Isländska skriftspråket blev då rekonstruerat enligt gamla fornisländska texter. Den isländska staten ser också genom en språknämnd till att så mycket som möjligt av de nya orden ges inhemska former, genom översättningslån eller genom nybildningar. Antalet främmande ord är därför lågt i isländskan. Isländska är i regel svårt att förstå för andra nordbor. Många islänningar kan dock tala danska eller "skandinaviska".

Finsk-ugriska språk är en grupp språk inom den uraliska språkfamiljen som huvudsakligen talas i skogsbältet från floden Ob och västerut. Dit hör t.ex. samiska och östersjöfinska språk som finska och estniska. De finsk-ugriska språken är i allmänhet kasusrika.

Finska är det största av Finlands två officiella språk, och ett av Sveriges officiella minoritetsspråk. Det finns omkring fem miljoner finsktalande i Finland.

Samiska talas i de nordligaste delarna av Sverige, Norge och Finland samt på Kolahalvön i Ryssland. Det är egentligen inte ett språk utan flera olika, som också har olika dialekter. Sydsamiska dialekter är sydsamiska och umesamiska; centralsamiska dialekter är arjeplogssamiska, lulesamiska och nordsamiska; östsamiska dialekter är enaresamiska, skotsamiska/notozerosamiska, kildisamiska och tersamiska. I Sverige är de tre största samespråken nordsamiska, lulesamiska och sydsamiska. Av de uppskattningsvis 60 000 samer som finns i hela området talar inte alla samiska. Man räknar med att ungefär 20 000 gör det, och de flesta talar nordsamiska.

Grönländska är ett eskimåisk-aleutiskt språk. Det talas av den grönländska urbefolkningen och är officiellt språk tillsammans med danska. Det är ett polysyntetiskt språk, vilket innebär att många element som i andra språk utgörs av självständiga ord "bakas in" i huvudorden, där de blir grammatiska morfem. Grönländska talas av omkring 40 000 personer och skrivs med det latinska alfabetet.

Läs mer i Nordens språk – med rötter och fötter, en bok om hur de nordiska språken är uppbyggda, om deras historiska utveckling och inbördes släktskapsförhållanden.