Lämpliga källor för geografiska namn?

Ibland undrar man hur namn på stater, städer och geografiska områden ska stavas i svenska texter. Namn hittar man sällan i ordböcker. Så vilka källor ska man i stället slå i för att hitta geografiska namn?

Svaret på den frågan är inte självklart. Ibland saknas det officiella svenska namn för t.ex. geografiska områden, och det finns heller ingen solklar rikslikande källa. Det finns inte heller några speciella sammanställningar av främmande namn, utan man får i stället söka uppgifter på olika håll.

Enklast är det för staters namn. UD har en förteckning över översättningar av staternas officiella och fullständiga namn, t.ex. Förenade republiken Tanzania för den stat som vi i vardagslag kallar Tanzania. Den förteckningen hittar man i Utrikes namnbok. Förkortade statsnamn, d.v.s. namnens vardagsformer, finns i den samnordiska publikationen ”Statsnavne og nationalitetsord” (1994).

En ytterligare källa för statsnamn är webbkällan TT-språket. Där hittar man även annan hjälp kring främmande geografiska namn, t.ex. svenska former för vissa finska och estniska namn, stavning av några kända grekiska städer och platser och allmänna råd kring skrivning av arabiska namn. Dessutom finns det listor på svensk stavning av en hel del andra geografiska namn jämte statsnamnen. Dessa listor följs normalt av både TT och andra svenska medieföretag, t.ex. dagstidningar och tv-kanaler.

För svenska ortnamn är det också relativt enkelt; se vår samling med tryckta källor för svenska ortnamn.

Namn på stater hittar man även i Nationalencyklopedin (NE). Där finns även en stor mängd namn för städer, orter, sjöar, platser och andra geografiska objekt, vilket är svårt att hitta i andra källor. NE är därför det närmaste vi kommer en rikslikande, nationell källa för geografiska namn.

NE duger ofta som källa. Man ska dock komma ihåg att NE för främmande namn ofta använder originalspråkets (latinska) namnform, och man infogar ibland speciella diakriter och andra uttalsangivande element (t.ex. för arabiska namn) som knappast används i svensk sakprosa i övrigt. Det innebär t.ex. att NE rekommenderar Canada och Athen, medan Språkrådet, TT och den svenska språkvården i övrigt förespråkar hävdvunna svenska former som Kanada och Aten.

NE duger alltså inte riktigt alltid. Tur då att det finns andra källor att rådfråga. Det kan innebära lite detektivarbete, men till slut hittar man nästan alltid fram till ett bra svar.