Rappellering, repellering eller firning?

Att fira sig ner med rep från klippor och hustak blir en allt vanligare företeelse. Det är ett populärt inslag på företagsevenemang, äventyrsprogram på tv, invigningar av höghus och liknande. Dessutom förekommer det förstås naturligt inom klättring.

Detta benämns ofta med ett franskt lånord, rappellering, med verbet rappellera, av latinets re- ’tillbaka’ och appellare ’kalla’, ’tilltala’. Det kan i andra sammanhang betyda ’kalla hem (diplomat)’, och i franskan även ’ringa upp igen’, ’påminna, erinra’. I klättersammanhang betyder det alltså ’att från toppen ta sig tillbaka ner igen’.

Av detta franska lånord finns det mängder av felstavningar, varav repellering är en mycket spridd variant i svenska texter. Den formen är inget lån från engelska eller tyska, om någon trodde det, utan troligen en ren sammanblandning med ordet repellering, ’stöta bort’, av latinets repellere, ’stöta tillbaka’. Att man felaktigt råkat välja det uttrycket beror kanske på att det inleds med vad som ser ut att vara ordet rep.

Det ord som dock är vanligare, och betydligt mer lättstavat och begripligt för gemene man, är (rep)firning. Använd hellre det.