Grand och grann

I äldre bibelöversättningar stod det i Matteusevangeliet 7:3 ”Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?” I den nya översättningen är grandet utbytt mot flisan. Det är möjligt att det bättre motsvarar grundtexten, fast lika slående blir inte motsatsen till bjälke. För en flisa kan variera i storlek, medan grand alltid är något mycket litet och obetydligt, ett stoftkorn bara. Det används i dag mest i överförd användning i stående uttryck som inte göra ett skapandes grand.

Ofta uttalas det /grann/, och så skrivs det också för det mesta i ett annat uttryck, lite grann. I talspråk kan det också heta lite granna eller lite granne. Det är ett samgermanskt ord som hänger ihop med ett verb med innebörden ’mala’; jämför engelska grind.

Substantivet grand eller grann är inte släkt med adjektivet grann. Detta hänger troligen i stället ihop med ordet gran, och det finns en kärnbetydelse ’spetsig’ som kan ligga bakom båda dessa ord. Adjektivet grann har genomgått en märklig betydelseförändring från ’tunn, klen, noga, fin’ till ’ståtlig, prålig’. Jämför uttryck som en grann karl, ett tyg i granna färger och det nedsättande trasgrann. Men i noggrann, samvetsgrann och granntyckt lever betydelsen ’noga’ kvar. I dialekter och yrkesspråk finns också den ursprungliga betydelsen ’tunn, klen’ kvar.