Bör man precisera sig med kvinnlig chef?

Tillägget kvinnlig i kvinnlig chef vittnar i regel om att man ser manliga chefer som det normala. Det finns dock ingen anledning att precisera detta. Ofta nämns samtidigt personens namn, som normalt avslöjar könet. Chef räcker alltså. I undantagsfall kan man förstås tänka sig fall där man måste precisera kön, men det är en annan sak: ”Vi söker en kvinnlig (manlig) chef”, ”Vi ser helst att den sökande är kvinna (man)” etc.

Man kan också undra om kvinnlig chef kan tolkas som ’chef (man eller kvinna) med kvinnligt sätt’. Nja, att kvinnlig chef i sig skulle kunna feltolkas är inte särskilt troligt. Men om sammanhanget faktiskt gör uttrycket tvetydigt, är det förstås ytterligare ett argument för att undvika det.