2. Se till att det finns viss information på de nationella minoritetsspråken

I språklagen från 1 juli 2009 slås det fast att organ som bedriver offentlig verksamhet – det vill säga myndigheter och beslutande församlingar på statlig och kommunal nivå, domstolar och regering och riksdag – har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken: finska, samiska, meänkieli, romska och jiddisch (läs mer om dem på Språkrådets sidor om minoritetsspråk respektive språkpolitik).

Talare av våra nationella minoritetsspråk har särskilda rättigheter till sina språk, även om de har mycket goda kunskaper i svenska. Många kan dock ha lättare att tillgodogöra sig information på sitt modersmål.

För till exempel samiska och meänkieli, språk som i sig behöver synliggöras och stödjas för att överleva, kan man som same eller norrbottning också ha rätt att få ta del av sitt ”kulturspråk”, även om man har mycket begränsade kunskaper i det.

Den 1 januari 2010 trädde en ny lag ikraft, lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724), som preciserar rättigheterna i språklagen.

I hela landet gäller att myndigheter ska främja de nationella minoritetsspråken. Det innebär att myndigheter på olika sätt ska möjliggöra för de nationella minoriteternas att behålla och utveckla sitt språk och sin kultur i Sverige. Insatser för barn och unga är särskilt viktiga.

Översätt grundläggande information

Förvaltningsmyndigheter ska informera alla minoriteter om deras rättigheter, både på svenska och på respektive minoritetsspråk. Denna skyldighet gäller i hela landet och inte bara inom förvaltningsområdena (se nedan).

Förvaltningsmyndigheterna bör också lägga ut annan grundläggande information på webben på aktuella minoritetsspråk, till exempel information om den egna verksamheten, kontaktinformation, information som rör den aktuella minoritetsgruppen och i övrigt den viktigaste och den mest efterfrågade informationen på webbplatsen. Det kan gälla central samhällsinformation, ofta använda blanketter och andra e-tjänster.

Beslut om vad som ska översättas bör ske i samråd med de målgrupper man riktar sig till. Eftersom detta handlar om en rättighetslag, bör man dock inte invänta eventuella behov utan gå ut med grundläggande information ändå. Saknas översättningar till exempel på en myndighets webbplats, bör man upplysa om att översättningar ska kunna tas fram vid begäran.

Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget ger stöd

Om möjligt bör man i kontaktinformationen på webben ange särskilda kontaktpersoner för olika språk. Sådana personer kan utomstående kontakta direkt, så att de slipper bli omkopplade via växeltelefonister eller e-postregistratorer som kanske inte behärskar språket ifråga. Utbilda gärna personal så att de kan svara med vissa standardfraser på minoritetsspråken, och beakta gärna kunskaper i minoritetsspråk och främmande språk vid anställningar.

Länsstyrelsen i Stockholms län har ett övergripande ansvar för uppföljningen av förvaltningsmyndigheters tillämpning av lagen och ska också ge stöd åt offentlig verksamhet som arbetar med minoritetsfrågor och översättning. Sametinget har samma ansvar när det gäller samer och samiska. När det gäller samordning av informationsinsatser på nationella minoritetsspråk bör man kontakta dessa myndigheter. Språkrådet och Institutet för språk och folkminnen har språkvårdare i finska, meänkieli, romska och teckenspråk, som man också kan kontakta. Man bör också försöka dra lärdom av det andra myndigheter redan gjort på området.

Inom särskilda förvaltningsområden har medborgare rätt att använda finska, meänkieli respektive samiska i muntlig och skriftlig kontakt med förvaltningsmyndigheter och domstolar (och över hela landet vid kontakt med vissa myndigheter, se nedan). Det innebär att en myndighet behöver ha rutiner för hur enskilda ska kunna bemötas på minoritetsspråket vid kontakter, som i en kommunal telefonväxel eller på ett medborgarkontor.

Lagen ger även rätt till förskoleplats i verksamhet som bedrivs på finska, meänkieli och samiska, liksom rätt till vård inom äldreomsorgen av personal som behärskar dessa språk. Förvaltningsområden som dessa har även funnits tidigare, men de har under 2010 utvidgats med många nya kommuner för finska och samiska. Kommuner kan när som helst ansöka om att få ingå i ett förvaltningsområde, så förvaltningsområdena kommer fortlöpande att byggas ut med fler kommuner.

Finska: Borås, Botkyrka, Eskilstuna, Gällivare, Hallstahammar, Haparanda, Haninge, Huddinge, Håbo, Kiruna, Köping, Pajala, Sigtuna, Solna, Stockholm, Surahammar, Södertälje, Tierp, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala, Västerås, Älvkarleby, Österåker, Östhammar och Övertorneå.

Samiska: Arjeplog, Arvidsjaur, Berg, Gällivare, Härjedalen, Jokkmokk, Kiruna, Krokom, Lycksele, Malå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Åre, Älvdalen och Östersund.

Meänkieli: Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå.

Alla myndigheter har skyldighet att informera alla nationella minoriteter om deras språkliga rättigheter, även jiddisch- och romsktalande. Språkrådets informationstext Din rätt att använda minoritetsspråk kan användas som mall för den informationen.

Även utanför förvaltningsområdena har enskilda särskild rätt att i myndigheters ärenden som rör dem använda finska, meänkieli och samiska – ”om ärendet kan handläggas av personal som behärskar minoritetsspråket” som det står i minoritetslagen. Sådana offentliga organ ska eftersträva att anställa personal med kunskaper i finska, meänkieli respektive samiska.

Oavsett var man bor ska man dessutom alltid ha rätt att skriva på finska, meänkieli och samiska till Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, Försäkringskassan, Skatteverket och Diskrimineringsombudsmannen.

Översättningar av texter till romska bör göras i kommuner med många romsktalande. Vilka språkvarieteter man då bör översätta till – arli, kalderaš, kale, lovara et cetera – bör man fatta beslut om i samråd med de romska grupperna själva. Detsamma gäller i princip för nationell information. Jiddisch har få modersmålstalare i Sverige, men språket behöver precis som de andra minoritetsspråken synliggöras och främjas på olika sätt. Kontakta Länsstyrelsen i Stockholms län om du har frågor. Vid frågor om romska går det även bra att kontakta Språkrådets språkvårdare i romska.