Minoritetslagen

Den 1 januari 2010 trädde en ny lag i kraft, lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk (SFS 2009:724), som preciserar rättigheterna i språklagen.

Inom särskilda förvaltningsområden har medborgare rätt att använda finska, meänkieli respektive samiska i muntlig och skriftlig kontakt med förvaltningsmyndigheter och domstolar. Lagen ger även rätt till förskoleplats i verksamhet som bedrivs på finska, meänkieli eller samiska, liksom rätt till omvårdnad inom äldreomsorgen av personal som behärskar det aktuella språket.

Förvaltningsområdet för finska omfattar kommunerna Botkyrka, Eskilstuna, Gällivare, Hallstahammar, Haparanda, Haninge, Huddinge, Håbo, Kiruna, Köping, Pajala, Sigtuna, Solna, Stockholm, Södertälje, Tierp, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala, Älvkarleby, Österåker, Östhammar och Övertorneå. Borås, Surahammar och Västerås ingår i förvaltningsområdet fr.o.m. 1 maj 2010.

Förvaltningsområdet för samiska språket omfattar kommunerna Arjeplog, Arvidsjaur, Berg, Gällivare, Härjedalen, Jokkmokk, Kiruna, Krokom, Lycksele, Malå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Åre, Älvdalen och Östersund.

Förvaltningsområdet för meänkieli omfattar kommunerna Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå.

Förvaltningsmyndigheter ska informera minoriteterna om deras rättigheter, både på svenska och på respektive minoritetsspråk (se ”Din rätt att använda nationella minoritetsspråk” i vänstermenyn). Denna skyldighet gäller i hela landet och inte bara inom förvaltningsområdena.

I hela landet gäller också att myndigheter ska främja de nationella minoritetsspråken. Med främja menas att lagens möjligheter att nyttja minoritetsspråken synliggörs på olika sätt och att personer som arbetar på myndigheter och som möter allmänheten känner till minoriteters rätt att få använda det egna språket.

Länsstyrelsen i Stockholms län har ett övergripande ansvar för uppföljningen av förvaltningsmyndigheters tillämpning av lagen och ska också ge stöd åt offentlig verksamhet som arbetar med minoritetsfrågor. Sametinget har samma ansvar när det gäller samer och samiska.

Alla myndigheter har dock skyldighet att informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter, och även utanför förvaltningsområdena har enskilda särskild rätt att i myndigheters ärenden som rör dem använda finska, meänkieli och samiska om ärendet kan handläggas av personal som behärskar minoritetsspråket. Detta gäller även vid skriftliga kontakter på finska och samiska med Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, Försäkringskassan, Skatteverket och Diskrimineringsombudsmannen.

Hur man praktiskt går tillväga när man vänder med webbinformation sig till nationella minoriteter, liksom till större invandrargrupper, kan man läsa mer om i Språkrådets text ”Flerspråkig vägledning för webben” i vänstermenyn.