Fakta om språk

Ingen vet hur många ord det finns i svenskan eller något annat språk heller. Det går nämligen inte att räkna ordförrådet i ett språk. Var skulle man hitta alla ord? Alla ord kommer inte in i ordböcker. Inte heller har man kunnat spara allt som någonsin har sagts och skrivits.

Nya ord bildas hela tiden. Och ord försvinner så småningom, när de används allt mindre.

Språk är i sig varken fattiga eller rika. Men människor kan sägas ha ett rikt eller fattigt ordförråd. Om man har ett rikt ordförråd, så kan man många ord och använder dem också för att få lite variation i ordvalet och för att uttrycka sig mer exakt.

I ett språk kan det finnas olika dialekter. En dialekt är en variant av ett språk, och den varianten talas i ett visst område. Svenskan har flera dialekter, eller mål som man också säger. Vi har exempelvis skånska och småländska. Ja, varje landskap har sin dialekt: västgötska, östgötska, dalsländska, värmländska, uppländska och så vidare. I Finland, där några har svenska som modersmål, finns det speciella finlandssvenska dialekter.

Man kan höra när folk talar att dialekterna är olika. I göteborgskan går man upp lite i slutet av en mening. I stockholmskan går man ned lite. Och så finns det olika sätt att uttala ett visst ljud på. I skånskan uttalar man exempelvis r ”långt bak” i halsen, så att det låter som om det ”rullar”. Så låter inte r-ljudet i andra svenska dialekter. Orden kan också få olika slut i olika dialekter. I många dialekter säger man rope och inte ropa.

Ord kan böjas på olika sätt. I några dialekter säger man böt i stället för bytte. Man har ibland också olika ord för samma sak: pojke kan heta påg i skånskan, here i västgötskan och sork i gotländskan.

Vad talar du för dialekt? Talar du likadant som dina föräldrar?

Läs mer om dialekter»

De skandinaviska språken danska, norska och svenska är faktiskt så lika att de lika gärna kunde kallas dialekter. Men nu talas de i olika länder, och de har fått var sitt skriftspråk. Därför kallar vi dem olika språk. Vi brukar också säga att danska, norska och svenska grannspråk till varandra. 

När du träffar en dansk och en norrman, så kan du tala svenska, dansken kan tala danska och norrmannen norska. Så är det inte när en svensk träffar exempelvis en engelskspråkig. Då gäller det att välja ett enda språk som båda kan tala. Då måste exempelvis svensken tala engelska.

Även andra nordbor har glädje av att danska, norska och svenska är lika. På Färöarna och Grönland lär man sig danska i skolan, eftersom de öarna är en del av det danska riket. Också på Island lär man sig danska i skolan, eftersom Island tidigare var en del av det danska riket.

Finland var tidigare en del av det svenska riket. Cirka 6 procent av Finlands befolkning har svenska som modersmål. Enligt finsk lag är svenskan är jämställd med finskan som officiellt språk. Barn med finska som modersmål lär sig svenska i skolan.

De som har samiska som modersmål är tvåspråkiga, och kan även norska, svenska eller finska.

På det här sättet kan nordbor från Färöarna, Grönland, Island och Finland tala med skandinaver på danska eller svenska. Fast alla är inte lika duktiga på det.

Ingen vet exakt hur många språk som talas i världen. Men man brukar räkna med lite mer än 6 000. Många språk saknar skriftspråk. Några språk talas bara av ett mycket litet antal personer, kanske mest äldre. Några av de språken kommer säkert att snart dö ut.

Det finns bara ett sätt att rädda ett språk från att dö och det är att använda det! Om vi vill att man ska tala svenska i framtiden också, så måste vi som lever nu tala det. Det gäller förstås alldeles särskilt att du som är ung vill tala svenska.

Det kunde ju tyckas praktiskt om alla talade ett och samma språk. Men vilket land vill ge upp sitt eget språk och övergå helt och hållet till ett annat språk? Skulle du vilja avstå från att läsa Emil i Lönneberga eller en spännande spökhistoria på svenska eller att inte kunna rappa på svenska?

Men låt oss ändå tänka oss att alla i hela världen skulle övergå till att tala samma språk. Hur lång tid skulle det ta innan alla var lika duktiga? Det skulle nog ta åtminstone ta tre generationer, alltså så där 100 år, under förutsättning att alla fick gå i skolan! Och det får ju inte alla över allt. Under den här övergångstiden skulle de som har det här språket som modersmål få ett övertag mot alla andra. Det skulle vara orättvist, eller hur?

Om vi tog ett språk som inte var någons modersmål då? Exempelvis latin. Men det skulle ge alla dem som har italienska, franska, spanska och portugisiska ett övertag, för de språken kommer från latinet. Orättvist igen! Och de konstgjorda språk som finns, som esperanto, de bygger på västeuropeiska språk, så det är inte heller rättvist. Ingen har hittills lyckats skapa ett konstgjort språk som inte liknar ett eller flera ”riktiga” språk.

    Bild: esperantoflaggan

Det skulle nog inte ens hjälpa om man kunde hitta på ett språk som alla skulle kunna använda. För hur länge tror du att det skulle dröja innan folk på olika håll började hitta på egna ord eller eget uttal och så vidare? Då skulle vi snart ha dialekter, som snart blir så olika att det blir olika språk. Så skulle vi där igen med olika språk!

Det är ju faktiskt kul och spännande att vi talar olika språk. När man lär sig ett annat språk, så lär man sig att se lite annorlunda på världen.

Hur många språk kan du? Och hur många språk kan kompisarna i din klass?

Vi talar om det svenska alfabetet, men egentligen har vi bara tagit det latinska alfabetet och lagt till å, ä, ö. Det är många språk som har lagt till egna tecken. I danskan och norskan skriver man æ och ø i stället för ä och ö. I franskan har man en bokstav som ser ut så här: ç. Den uttalas som /s/. I polska alfabetet finns ett tecken som ser ut så här ł. Det uttalas ungefär som w i engelska work.

Det heter det latinska alfabetet för det var de gamla romarna, de som talade latin, som utvecklade det. Men de hade i sin tur fått idén från grekerna, som hade sitt alfabet, det grekiska. Det ser lite annorlunda ut. Man skriver till exempel α, β, γ i stället för a, b och g. Men inte ens grekerna var först. Långt tillbaka i tiden, så där 4 000 före vår tideräkning, började man använda alfabet på Sinaihalvön, som ligger i Egypten.

I alfabet finns det tecken som står för ett ljud. Men man kan också ha skriftsystem där ett tecken står för ett ord eller en del av ett ord. Skrivtecken var från början bilder av det orden betyder. Tecknet för ett hus såg ut som en bild av ett hus.

Senare ändrades tecknen så att de blev enklare. Då kunde man inte alltid längre se att de var bilder. Kinesiskan skrivs så. Som du förstår måste man ha många tecken om man skriver så här. Vi har 28 bokstäver i vårt alfabet, men kinesiskan har omkring 50 000 tecken! I det gamla Egypten hade man också en bildskrift. De tecknen kallas hieroglyfer.

Innan vi hade det latinska alfabetet i Sverige hade vi runalfabetet. Vikingarna hämtade idén från det grekiska alfabetet. Men de gjorde om tecknen lite. Vanligen skar man in runorna på träbitar. De finns inte kvar i dag. Däremot har vi kvar många ristningar i sten. Eftersom inte alla i dag kan läsa runor, så kan man ha det som hemlig skrift om man vill. I Riksantikvarieämbetets runskola kan du lära dig mer om runor.