Manillaskolan flyttar efter 200 år på Djurgården

Som huvudskäl för beslutet att flytta Manillaskolan, som togs den 14 juni, anger Specialpedagogiska skolmyndigheten att Manillaskolan saknar en god akustisk miljö. Flytten får ses som ett steg i en förändrad pedagogisk inriktning som innebär att döva barn med snäckimplantat även ska få undervisning via tal. Den nya verksamheten kommer att inhysas i Konradsberg, där Lärarhögskolan i Stockholm fram tills nu haft sitt campus.

Flytten från Manillaskolans byggnad på Djurgården i Stockholm innebär att en två hundra år lång epok går i graven. Manillaskolan grundades av Per-Aron Borg 1812 och var Sverige första skola för döva och till en början även för blinda. Under en period var drottning Hedvig Elisabeth Charlotta beskyddarinna för Manillaskolan. Undervisningen har bedrivits i olika lokaler vid Övre Manilla och Manhem. Den nuvarande skolbyggnaden uppfördes 1864. Staten tog över ansvaret för dövundervisningen 1938 och benämningen specialskola börjde användas på 1960-talet.

Under 2000-talet utreddes det att slå ihop Manillaskolans verksamhet med Alviksskolans hörselklasser, som är placerade i kommunal skola i Stockholm. Tanken var att hitta en gemensam skolbyggnad för barnen i de båda skolformerna. Men när Malvaprojektet, som var arbetsnamnet för sammanslagningen, gick om stöpet beslöt Specialpedagogiska skolmyndigheten att ändå gå vidare med flyttplanerna för Manillaskolan.


Teckenspråkets ställning i dövundervisningen har periodvis varit ifrågasatt runtom i världen. Det finns två huvudfalanger: en som stöder talträningens betydelse (normalitetsprincipen) och en som förspråkar teckenspråkets betydelse (tvåspråkighetsprincipen). Per-Aron Borg hade en pragmatisk syn och tillät användningen av teckenspråk.

I mitten av 1800-talet fick talträningen en starkare ställning i Sverige vilket förstärktes under 1950–70-talet då hörapparaten kom. Användningen av teckenspråket förbjöds i undervisningen. 1981 erkände Sveriges riksdag teckenspråket och teckenspråket blev undervisningspråket i 1983 års läroplan för specialskolan. Manillaskolan blev en förebild i världen när det gäller tvåspråkig undervisning. På senare år har talträning åter fått ett stort utrymme i specialskolorna, vilket får ses som en eftergift till föräldrarnas önskan att deras barn ska ha nytta av sina snäckimplantat.

Läs mer om beslutet på Specialpedagogiska skolmyndighetens webbplats. Artiklar om Manillaskolans historia finns på svenska Wikipedia och på SPSM:s webbplats.