VÄGLEDNINGEN FÖR FLERSPRÅKIG INFORMATION (version 2, juli 2010)

Sverige är i dag ett mångspråkigt land. Nära 20 procent av alla svenskar har utländsk bakgrund, och många av dessa har ett annat modersmål än svenska. Vi har också nationella minoritetsspråk, språk som talats länge i Sverige och som därför har en speciell ställning: finska, samiska, meänkieli, romska (romani chib) och jiddisch. Svenskt teckenspråk har motsvarande språkliga behov och rättigheter.

1 januari 2010 kom en ny lag lag om de nationella minoriteterna och deras minoritetsspråk. Lagen säger att de nationella minoritetsspråken ska skyddas och främjas, och att myndigheter ska lyssna på de nationella minoriteterna och ta hänsyn till deras behov. Alla myndigheter har också skyldighet att informera svenska minoriteter om deras språkliga rättigheter.

För att Sverige ska kunna vara en fungerande och effektiv demokrati måste människor kunna ta del av viktig samhällsinformation, och av information om vilka rättigheter och skyldigheter man har som invånare i Sverige, oavsett modersmål.

Information och service på andra språk är positivt för demokrati, delaktighet och integration, men även för fri rörlighet inom EU, för turism och för företagsamhet. För individen är tillgången till modersmålet central också för språkutvecklingen och för den kulturella och personliga identiteten. Flerspråkig information gör kort sagt det svenska samhället tillgängligt för alla invånare i Sverige. EU-länderna har en gemensam målsättning att myndigheters och andra offentliga organs webbplatser ska bli tillgängliga för alla under 2010.

Det finns nu ett växande behov hos myndigheter, organisationer och företag att nå ut med information och service till personer med andra modersmål. Men hur gör man för att nå ut till alla?

De tekniska möjligheterna att möta behoven har i dag blivit större, men det kan vara svårt att veta vad man ska översätta, och till vilka språk. Syftet med denna vägledning är att ge grundläggande information om hur man ska utforma information för personer som antingen har annat modersmål än svenska eller som har rätt att också använda ett nationellt minoritetsspråk. Det gäller framför allt information på webben, eftersom alltmer av den samhälleliga kommunikationen – inte minst mellan myndigheter och invånare – sker just via webben. Men råden är också användbara för andra informations- och kommunikationskanaler.

Vägledningen vänder sig till alla som har behov av att publicera flerspråkig information: myndigheter, organisationer och företag. Den vänder sig framför allt till dem som är informationsansvariga: webbansvariga, informatörer, kommunikatörer, språkkonsulter et cetera. Vägledningen utgår från behoven hos personer som behöver tillgång till andra språk än svenska, men en hel del av innehållet i vägledningen är också relevant för personer med funktionshinder.

Vägledningen har tagits fram i samarbete med andra myndigheter och organisationer, bland annat Handisam, Länsstyrelsen i Stockholms län, Sametinget, Diskrimineringsombudsmannen och företaget Nåfram. Vägledningen kommer fortlöpande att byggas ut och uppdateras under 2010, och senare även publiceras i kortare, tryckt form. Sist i texten ger vi hänvisningar till andra vägledningar och annan fördjupande information.

Inledning: informera på olika språk med hänsyn till behov och språklagar

1. Se till att all information är tillgänglig på begriplig svenska i lämplig form

2. Se till att det finns viss information på de nationella minoritetsspråken

3. Se till att det finns viss information på svenskt teckenspråk

4. Se till att det finns information på andra språk efter behov

5. Se till att översättningarna håller god kvalitet

6. Anpassa webbplatsen till standarder och tekniska krav på tillgänglighet

Avslutning: läs mer